Rut Niska Säfström slutade som ordförande i Tornedalingar i Stockholm vid årsmötet i somras.
Här berättar hon om åren som gått och hur det gick till när första afterworken skulle hållas i Gamla stan. Krogen stängde efter att ha gått i konkurs samma dag som medlemsträffen skulle hållas!
När Rut flyttade till Stockholm från Övertorneå 1992 tog hon kontakt med dåvarande ordförande Kristina Hedström.
– Jag hade en massa idéer och blev indragen snabbt, jag kände ju en massa tornedalingar som bodde kvar och kunde komma till oss och hålla föredrag.
Vid den tiden var medlemsantalet under 100, jämfört med dagens 380. Rut jobbade med församlingsarbete i Svenska kyrkan och i en av dem hittade hon husmor Anna från Luppio. En matlagningscirkel på lördagar med temat tornedalsmat var bland det första Rut var involverad i.
Kristina slutade som ordförande 1996 och då tog Rut över klubban. I början handlade det om att bygga ett lag. Medlemmarna började träffas på Konditori Vete-Katten en dag i månaden. Ett särskilt rum avsattes för tornedalingar och det bjöds på soppa och föreläsningar. Där fanns också Haparandabladet eftersom ägaren kom från Haparanda.
Efter några år byttes lokalen till Själagårdsgatan 13 i Gamla stan. Där hölls föreläsningar men också julfesterna som vid den tiden bestod av 40-50 gäster.
– Vi hade ingen cateringmat minns jag utan vår dåtida kassör Pertti Spets hittade alltid en husmor som kunde laga maten på plats.
När intresset för julfesterna växte sökte man sig till nya lokaler och det blev Pumpan i Norra Hammarbyhamnen.
Rut fortsatte vara medlem under åren när Kristina Hedström återtog ordförandeskapet och även när Gunilla Tedestam fick samma roll.
– Det har alltid varit bra styrelser och folk har jobbat jättemycket.
Andra gången Rut tog över ordförandeskapet var 2014.
Hur kom du på att medlemmarna skulle ses på afterwork?
– Domkyrkoförsamlingen hade en vänförening som träffades varannan tisdag på en krog i Gamla stan. Jag var med i den och kom på att vår förening skulle ha samma sak för våra medlemmar.
Kontrakt skrevs med en krog nära Järntorget. Första kvällen som aw:n ska hållas möttes medlemmarna av en lapp på dörren: restaurangen hade gått i konkurs.
– Vi fick sätta lapp på samma dörr och hänvisa folk till en annan krog som vi snabbt bokade in oss på. Jag sprang sedan mellan de två restaurangerna för att se så inte våra medlemmar stod utanför och inte visste vart vi tagit vägen. Det kom ganskamånga nya den gången, bland annat Lisbeth Nåmark. Hon blev en klippa i styrelsen.
Aw:n blommade redan från start.
– Många som kanske inte var medlemmar utan bara ville ha en trevlig kväll kom – ända från Pajala! Yngre personer slöt också upp, vi brukade vara runt 20 personer varje gång. Stefan Lindahl blev ansvarig för träffarna från början och skötte det bra.
Du har varit en stor idéspruta i styrelsen?!
– Jo, men styrelsen har ju nästan aldrig sagt nej heller. I alla fall inte särskilt ofta.
Det som betytt mycket för henne är Onsdagsträffarna i Gamla stan med föreläsningar och underhållning.
– Matlagets meny har också utvecklats från kaffe och macka till varmkorv för att göra arbetet så smidigt som möjligt.
Rut uppskattar de många studiebesöken som gjorts, bland annat konstvandring på Folksam och besök hos Fina Fisken i Spånga som drivs av Haparandabon Åsa Brännström. Ölprovning har det varit liksom besök på Drottningholms slott på Tornedalingarnas dag.
– Det jag fått kämpa för att få igenom i styrelsen är att genom- föra firandet av Tornedalingarnas dag 15 juli. Argumenten har varit att det är mitt i sommaren och att få är hemma i stan då. Men det har gått bra.
5 Folkfestivalen varje sommar har varit en annan bra folklig aktivitet där Tornedalingar inte bara träffat varandra utan även personer från övriga nationella minoriteter. Systrarna Anna Jonsson Storm och Kristina Hedström har varit klippor i konceptet som utvecklats under åren.
Sedan Stockholms Stad blev förvaltningskommun för meänkieli 2019 har styrelsens arbete ändrats en hel del.
– Vi blir kallade till många möten med olika avdelningar för äldreomsorg, skola med mera … De är väldigt positivt inställda till vår förening.
Det senaste som Rut tagit initiativ till är Meänkaverit – Våra vänner. Gruppen erbjuder besök eller telefonsamtal för främst äldre tornedalingar i Stockholm som tycker det kan vara trevligt att prata om sina rötter, kanske på meänkieli.
– Via Meänkaverits arbetsgrupp har vi fått många nya medlemmar som engagerar sig.
Rut berättar också att det blev rätt stor skillnad på arbetet efter att föreningen startade en Facebookgrupp och ett instagramkonto där folk följer arbetet och får kontakt med styrelsen på ett smidigt sätt. Kommunikationsarbetet har vuxit påtagligt sedan dess.
Även om Rut snart lämnar ordförandeskapet har hon hunnit smida nya planer för framtiden.
– När pandemin är över ska vi starta café för äldre på Södermalm och Norrmalm en dag i månaden. Vi ska ha träffar på dagtid dit folk kan komma för att umgås. Där ska alltid finnas en värdinna/värd från vår förening.
Caféet är ett samarbete med Äldreförvaltningen som redan har passande lokaler.
Största framgångarna under din tid?
– Det blev en viral succé när vi i december lade ut tre klipp i vår Facebookgrupp med julsånger på meänkieli och svenska av Bosse Lindberg från Svanstein. Kalle Taavo hjälpte till med
inspelningen i Juoksengi kyrka. Klippen har hittills haft 17 000 visningar. Helt makalöst!
Rut berättar att många medlemmar i föreningen under åren har stöttats av sina partners som engagerat sig i arbetet, inte minst Ruts man Stig. De har varit och är fortfarande värdefulla
tillskott.
Något hon minns med stolthet är Meänflaku-pinsen som hon var initiativtagare till och som STR-T nu ger som gåva till alla nya medlemmar i hela Sverige. Även ministrar och beslutsfattare som besöker Tornedalen och STR-T förses med denna pin på sina rockslag/blusar.
Tips till nästa ordförande?
– Att hon eller han bildar arbetsgrupper. Det har under åren vilat för stor arbetsbörda på ordföranden. Vår förening har ju över 400 medlemmar och det motsvarar en tredjedel av antalet medlemmar i STR-T.
Berättat för Susanne Redebo
Foto: Elliot Elliot