After work i Gamla stan

 Sista torsdagen i varje månad ses vi på afterwork i Gamla stan.

 Torsdag 26 januari 2023 är det dags igen.

Plats: The Bishops Arms, Tyska Brinken 36 i Gamla stan. OBS! NYTT STÄLLE

Insläpp mellan 17.30 och 18.
Mat och dryck från en speciell meny. Inget krav på medlemskap.

Boka också in torsdag 23 februari på samma ställe och samma tid.

Anmälan till Ronny Pettersson senast 24 jan/20 feb. Ring 076-765 23 52 eller mejla rnypet@outlook.com

I januari 2023 testar vi en ny restaurang i Gamla stan: The Bishops Arms, Tyska Brinken 36.

Foto: The Bishops Arms

JULLUNCH med Accordian Crew

En jullunch med levande dragspelsmusik av Erik Iivonen och Accordian Crew!

Kjell, Eriksson, en av gästerna som kommenterade på Facebook, skriver

”En frusen fest”. Restaurang Ljusgården i Spånga serverade en jullunch i 17 graders värme. Däremot var maten varm. Fullt påpälsad och med hjälp av baren lyckades vi stå ut med kylan. För övrigt var kvällen mycket trevlig med levande dragspelsmusik under ledning av Erik Iivonen med elever fr Kulturskolan. Kvällen avslutades med den varma hjärtliga Tornedalssången. Då märktes det att värmen fanns hos oss inombords. Stort tack till festkommittén för den trevliga Tornedalska gemenskapen!”

Festen hölls lördag 3 december på Restaurang Ljusgården i Spånga Center. 

Tyvärr råkade det vara lite kallt i lokalen men värmen mellan gästerna saknades inte. /Styrelsen

 

Krönika av Henning Johansson: ”Varför var mina kunskaper i finska så avskyvärda?”

”Årets älgjakt i trakterna av Övre Soppero blev en stillsam historia utan älgar. Från tornet kunde jag därför låta blicken fara milsvida omkring. Såg bergen och resterna av det gamla många mil långa vildrenstängslet jag som barn hört berättas om. I fjärran såg jag också dimman stiga upp från den bäck där majoren Peter Schnitler i början av 1700-talet träffade Sopperobor på en myr i skördearbete. Hans uppgift var att märka ut gränsen mellan Norge och Sverige. Karl IX hade ju redan på 1500-talet tagit titeln ”De Kajaners och Lappars konung”.

På en stor och näraliggande hömyr höjde sig en ”sauran-pohja” upp som en påminnelse om forna tiders hässjearbete. Forsarnas brus blev till smekande bakgrundsmusik i mina öron. I den miljön mindes jag plötsligt en hedersman från byn som, när han blev tillfrågad om något som hänt, oftast svarade: ”Mistäs outo tietää” (”Varifrån kan en främling veta”).
Där och då förstod jag att svaret på ”mistäs-varifrån” alltid har varit en viktig källa ur vilken jag hämtat styrka för min förståelse av omvärlden. Det gäller såväl i privatlivet som i egenskap av forskare. Mistäs – ja, allting har naturligtvis sin början någonstans och så är det även med mig. Vintern 1939-1940 var mycket kall. Vinterkriget pågick i temperaturer stadigt ned till 40 minusgrader. Sovjetunionen hade i december 1939 uteslutits ur Nationernas förbund och finska soldaters insatser fick till och med Stalin att höja sitt glas av beundran för dem när striderna upphörde 13 mars 1940. Allt detta noterade naturligtvis även mina blivande föräldrar.

Min far, som var född 1891, hade naturligtvis läst om nyheten i Haaparannan Lehti. Själv hade han blivit inkallad före första världskriget till militärtjänstgöring i Notviken. Om det visste jag inget när jag i skolan fick läsa om ”Skottet i Sarajevo”, som påstods ha startat första världskriget. I Notviken lärde han sig de första orden på svenska. Det var den enda utbildning han fick i detta främmande språk.
Hans skolgång var formellt kanske ett år, men som han brukade berätta, så lade han och hans jämnåriga ut ripsnaror under större delen av den tiden. Några dagar blev det ändå skolgång, där han lärde sig att skriva på finska. Någon undervisning i svenska fick han aldrig.
Vinterkrigets slut blev betydelsefullt även för mig. Då hade även min mor lagt bakom sig stämningarna i byn Salmi öster om Torneträsk vid unionsupplösningen med Norge. Hon mindes hur vuxna människor där nära gränsen till Norge grät öppet av rädsla för krig. I skenet från den sprakande brasan i den öppna spisen kunde man nu trots allt börja prata om framtiden igen. Det var i den stämningen som jag blev till och föddes nio månader senare!
Det var ingen tillfällighet att min mor vid min födelse assisterades av Anni Muori. Hon och hennes vuxna barn med familjer var våra ”värdis” och bodde hos oss den kallaste tiden på året. Några av hennes barnbarn blev också mina bästa lekkamrater. Mina barnspråk blev meänkieli och nordsamiska. Den utvecklingen fick ett brått slut vid skolstarten där svenska introducerades.
Tack vare en förstående ”ummikko” till fröken lyckades jag lära mig de första meningarna på svenska. Hennes förstående inställning gjorde att jag också, trots att jag började gråta, klarade av den lärare som tre år senare grovt örfilade mig för att jag pratat ”finska” i skolsalen!
Men varför var mina kunskaper i finska så avskyvärda att jag fick örfilarna? ”Mistäs outo tietää” om man inte försöker ta reda på det!

”Då nu en mängd åtgärder vidtagits för att utrota det finska språket i Sverige så synes det ej föreligga någon anledning att meddela undervisning på detta språk eller att giva finskspråkigheten ett visst understöd genom att ålägga t ex lärare, att ja, göra det.”
Uttalandet finns bevarat i Hjalmar Lundboms arkiv och daterat den 14/10 1915. Han hade då också anställt Albin Neander som statistiker vid gruvbolaget. Denne var skolinspektör för det nordligaste distriktet och hade nio månader tidigare skrivit i ett planförordnande av skolväsendet för finsktalande allmogens barn: ”Försvenskningen är inom detta distrikt av ofantlig betydelse.” Han riktar sig till skolrådet att de skall …”inackordera finsktalande barn i svensktalande bygd. Vidare bör lärare omedelbart efter skolans slut följa barnen till en utsedd järnvägsstation där färdledare tar hand om dem och för dem till bestämmelseorten”.

”Mistäs outo tietää” säger väl forskarna i sanningskommissionen som inte har sett något beslut om någonting!”

 

En krönika av Henning Johansson, professor emeritus i pedagogik och hedersmedlem i Tornedalingar i Stockholm

 

Henning Johansson

 

Workshop i yllebroderi med Tornedalen som inspiration

Exempel på Elminas hantverk

Lagom till Stockholm Craft Week bjöd Kiruna-födda Elmina Fors in till en eftermiddag av yllebroderi med inspiration från Tornedalen.

Yllebroderi är en konstform där fantasin får löpa fritt – som att långsamt måla med tyg, garn och applikationer. Under en eftermiddag i oktober fick medlemmarna tillfälle att lära sig de grundläggande broderistygnen och påbörja sin egen marsma (tygpåse) eller nyckelhus.

Deltagarna fick tillfälle att skissa fram sin egen design med inspiration från Tornedalens natur eller traditionella mönster.

Elmina Fors har rötter i Kiruna och ateljé med butik på Fjäderholmarna i Stockholm.

Läs mer om henne här: Elmina utvecklar en outforskad design från Tornedalen – STR-T

Se också webbsidan elminafors.com

Tack Elmina för en kreativ och fin skapardag med mycket prat om rötter och vad de betyder för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

 

En kudde med broderier

Arr: Tornedalingar i Stockholm i samarbete med Elmina Fors

Kirunafödda Elmina Fors inspireras av folklore-mönster och av sitt eget ursprung. Många produkter hon stickar eller broderar påminner om gamla mönster från Tornedalen/Malmfälten.

Tornedalingar i Stockholm har passerat 400 medlemmar med råge

Tornedalingar i Stockholm växer efter att ha tappat lite fart under pandemin. STR-T:s största lokalförening har ökat från maj månad 2022 med 51 nya medlemmar. Alltså från 386 medlemmar i maj till 418 medlemmar 4 augusti. Och sedan dess har ytterligare medlemmar kommit till.

– Det är en stor ökning. Bra jobbat! hälsar STR- T:s verksamhetsansvariga Eva Kvist.

SK-LT, som är den ”nyaste” lokalföreningen till STR-T, har sina medlemmar i nordligaste Sverige, den lokalföreningen har också ökat rejält.
– De har fått 27 nya medlemmar sedan maj. Total ökning hela riksförbundet är 145 medlemmar under dessa tre månader, dvs maj, juni och juli.

Krönika: ”Jag har blivit en hemvändare

En krönika av Susanne Redebo ur vårt medlemsblad, september 2022:

”Som många tornedalingar i exil upplever jag att jag har två hem. Ett i södern med min familj och det nätverk som bildats under 40 år. Och ett i Tornedalen, denna landsända som jag aldrig släppt taget om helt och den plats i världen där jag känner mig jordad.
”Det är märkligt att de första 15 åren av våra liv satt så stort avtryck på oss”, sa min syrra häromdagen. Och hon har rätt. Tänk så mycket vi kommer ihåg från barndomen, alla människor vi hade omkring oss och händelser som satt sig i våra minnen. Då, innan vi flyttade.
I kölvattnet efter pandemin har många människors liv förändrats och så blev det även för mig. Mina arbetsuppgifter på en tidning i Mälardalen försvann med blixtens hastighet under coronan. Ledningen drog i handbromsen när den bilaga jag var redaktör för
tappade annonsintäkter. Jag hade fått stanna men valde att sluta. 20 år på samma ställe fick räcka, kände jag. Kanske ville livet något annat med mig?
Ett helt år passerade med osäkerhet kring vad jag skulle göra. Var jag för gammal för en ny anställning? Skulle jag någonsin hitta ett annat jobb som jag trivdes lika bra med och som skulle ge mig fortsatt utveckling? Jag hade svårt att se det då men kände ändå ett stråk av tillit, att den dagen kanske skulle komma.
Sedan i våras är jag anställd av Övertorneå kommun som verksamhetsutvecklare för resursbiblioteket för meänkieli. Ett helt nytt jobb i världen, en helt ny anställning i min gamla barndomsby!

Vår främsta uppgift på resursbiblioteket är att hjälpa och peppa folkbiblioteken i Sverige med att synliggöra meänkieli och den tornedalska kulturen på olika sätt; att hjälpa vårt utrotningshotade språk på traven. Motsvarande resursbibliotek ska också finnas för de andra nationella minoritetsspråken samiska, finska, jiddisch och romani. Uppdraget kommer från KB, Kungliga biblioteket, som i sin tur fått det från regeringen.

Så nu är jag alltså tillbaka på Nordkalottbiblioteket vid kyrkan i Övertorneå. Där Bill- och Kitty-böckerna en gång ledde mig in i spännande världar. Och jag får träffa min mamma ofta för hon bor kvar i byn.
Jag jobbar delvis på distans och ser fördelar med det. Vissa veckor i månaden är jag nere i södern och har möten i Stockholm, går på mässor, besöker bibliotek och sitter vid datorn förstås. Andra veckor tar jag mig fram på min barndoms gator och känner stor tacksamhet för att åter vara en del av byn där allt är så enkelt, så nära och så okomplicerat.

Jag har till exempel fyra minuter till jobbet, så nära har jag aldrig haft i hela mitt liv.
Dessutom har förändringen gjort att jag blivit bättre på meänkieli.

Titta gärna förbi resursbiblioteket nästa gång du har vägarna förbi. Pistä sisäle ja käy tervehtimässä! Vi bjuder på kaffe, kanske har vi bakat kangoskakor också och vi sitter på möbler som våra förfäder en gång svarvat och målat. Det ger en extra god känsla, jag lovar.”

 

Susanne Redebo, medieredaktör Tornedalingar i Stockholm

 

Susanne Redebo, verksamhetsutvecklare för resursbiblioteket för meänkieli. Foto. Sari Oja

Tornedalingarnas dag 15 jul med Tuomo Haapala. Gratis – men anmälan krävs!

Kom och fira Tornedalingarnas dag 15 juli i centrala Stockholm!

Vi ser fram emot en härlig dag med flagghissning och sång vid Stadshuset. Efter det fika och underhållning av populära entertainern Tuomo Haapala från Katrineholm som bjuder på en dryg timme med musik, älgsång och överraskande berättelser i föreställningen ”Vem ropar älgen efter?” Allt är gratis – men glöm inte att anmäla dig!

Kl 9.30 Samling vid Stadshuset i Stockholm där vi hissar meänflaku. Tal och sång.
Kl 10.30 Fika på Baltzar Träfflokal med underhållning av Tuomo Haapala.
Baltzar Träfflokal ligger på Bolindersplan 1 med gångavstånd från Stadshuset.

Anmälan senast 10 juli till Eva Wuolikainen, 070-696 51 44
eva.wuolikainen@gmail.com

 

Tuomo Haapala är sverigefinsk musikskapare och regissör som i den här föreställningen förmedlar häpnadsväckande berättelser och spelar den största av fioler – kontrabasen – och andra föremål som klingar på oanade sätt. Några har upplevt att han öppnar dörrar som hittills varit stängda och man får kika in, se och höra saker som man kanske inte känt till tidigare.
Tuomo Haapala har regisserat och skrivit musik till över 30 scenkonstverk i nordiska städer med över 10 000 människor som medverkat.

 

 

Besöksgrupp för tornedalingar i Stockholm

Under 2020-2021 startar Tornedalingar i Stockholm en besöksgrupp för tornedalingar som vill ha kontakt med sina rötter. Besöksgruppen heter Meänkaverit. Vet du någon som skulle uppskatta besök? Eller få ett telefonsamtal och få prata meänkieli till exempel? Tipsa oss!

– Många av våra medlemmar börjar bli till åren, säger tidigare ordförande Rut Niska Säfström. Flertalet bor ännu hemma men allt fler bor även på äldreboenden runt om i staden. Vi vet om att att det finns känslor av ensamhet och önskemål att få besök och möjlighet att prata meänkieli med någon.

Föreningen fått ekonomiskt stöd från Stockholms stad för att skapa en basgrupp för tjänsten om ca tio personer. Gruppen får en kortare utbildning och gör också studiebesök på äldreboenden. I planen finns också att fylla en väska med föremål från Tornedalen och väcka minnen genom att se, lyssna, dofta och känna.

Inte bara besök utan även telefonkontakt erbjuds i de fall det passar bättre.

DU SOM VILL HA BESÖK/KÄNNER NÅGON SOM VILL HA BESÖK eller en telefonsignal ibland, kontakta kontaktpersonen Ulla-Britt på 070–291 92 79 eller mejla meankaverit@tornedalingar.se

 

Under sommaren 2020 har föreningen tagit fram en tredelad broschyr som marknadsför tjänsten. Den delas ut till bland annat äldreboenden och träffpunkter i Stockholms stad.

 

 

 

 

 

 

Bli medlem!

Swisha gärna så går det fort.

Välkommen att bli medlem! Du spar pengar och har kul!

Avgiften är 150 kr/medlem per år. 200 kr för hel familj (här räknas även särbor, ni behöver alltså inte vara skrivna på samma adress).

Avgiften sätts in på bangirokonto 669-2230. Ange namn på alla i familjen som vill bli medlemmar, adress, e-postadress och att det är medlemskap i Tornedalingar i Stockholm som gäller (eftersom bankgironumret tillhör vår centralorganisation STR-T).

Ännu enklare är det om du vill swisha på nummer 123 543 21 17. Då går det ännu snabbare. Se längst ner på sidan hur du gör för att få med rätt information när du betalar.

Du får vårt medlemsblad 4 ggr/år med information om våra aktiviteter och därmed möjligheten att träffa andra utflyttade tornedalingar på aktiviteter och fester. Vi har regelbundna språkkurser (både konversation på meänkieli och bokcirkel) och många föredrag varje år där de inbjudna har någon spännande anknytning till Tornedalen. Fester, guidade turer, after work med mera gör att vi träffas ofta.

SOM MEDLEM FÅR DU RABATT PÅ VÅRA EVENEMANG!

Dessutom får du som ny medlem en pin i form av meänflaku som marknadsför vår del av landet, Tornedalen.

Det går förstås bra att bara bli stödmedlem, inga krav finns att du ska delta på möten eller arrangemang.

Vid frågor, kontakta ordförande Rut Niska Säfström på tel 08-659 84 39. Eller skicka ett mejl till oss via sidan Kontakta oss som du hittar i menyfältet högst upp.

Meänflaku som pin.

INSTÄLLT! Årets julfest

INSTÄLLT PGA COVID-19!

Vi väljer i år, 2020, att ha julfest i två dagar för att undvika stora samlingar på grund av Covid-19.

Välj det datum som passar dig bäst:
fredagen den 4 december kl 17.30 eller lördagen den 5 december
kl 17.30.
Musikern Bosse Lindberg underhåller bägge dagarna.

Upplev riktig spelglädje med musikern Bosse Lindberg från Svanstein! Den förre musikläraren, som är världsberömd i Tornedalen, har spelat i flera band och musikkonstellationer sedan 1970-talet. På julfesten presenterar han förutom julsånger en gedigen visskatt på meänkieli, irländska och svenska.

När? Fredag 4 dec och lördag 5 dec (välj dag som passar dig) kl 17.30. Vi inleder med glögg i vanlig ordning.
Var? Pumpan, Färgargårdstorget 1, Hammarbyhamnen
Pris: 300 kronor för medlemmar.
I priset ingår stor jultallrik, glögg, ett glas öl/vin, kaffe och kaka.
Bindande anmälan senast 25/11 till Lisbeth Nåmark för dig som väljer fredag: lisbeth.namark@live.se, 073- 766 95 77.
Bindande anmälan senast 25/11 till Eva Wuolikainen för dig som väljer lördag: eva.wuolikainen@gmail.com, 070-696 51 44.
Betalning till Plusgiro 412212-3 senast 25/11.

Hjärtligt välkommen!

Bosse Lindberg från Svanstein underhåller.

Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer utifrån coronapandemin, tillsammans ser vi till att hålla avstånd. Känner du dig sjuk, stanna hemma även vid lindriga symtom.