Med musikern Egon Fredriksson

En musikföreställning delvis på meänkieli med samtal och fikapaus.

 16 mars träffades vi på Kulturhuset för att lyssna på Egon och hans finstämda musik. Det blev en härlig eftermiddag med fina texter på svenska och meänkieli.

Egon presenterade sig så här:

”Kenen poika sie oikein olet”? Vems pojke är du egentligen?”
Så brukade min mamma säga när hon tyckte jag varit extra besvärlig. En fråga som följt mig i livet.
Vem är man och vad har format mig till den jag är?
Upplevelser av glädje och sorg, kärlek och saknad.
Allt mot en bakgrund av mitt ursprung och min uppväxt i Tornedalen.
Minun nimi on Fredrikssonin Egoni.
Hygyn ja Vienon keskimmäinen poika Peräjävaarasta.
Jag bjuder på humppa på svenska.
Långkalsonger på meänkieli.
En sång om glädjen att färdas med spark
En blandning av gammalt och nytt.
Av eget och lånat. Om sorg och glädje
Berättande och sång till dragspel och gitarr.”

Egon Fredriksson

Ett samarrangemang mellan föreningen och Kulturhuset Stadsteatern

Egon idag

Egon som pojke

Tornedalingar i Stockholm håller årsmöte tisdag 28 mars kl 17.
Plats: Baltzar Träfflokal, Bolinders plan 1,
gångavstånd från T-centralen.
Vi bjuder på lättare förtäring.
Välkomna!

Författaren Ulf Henriksson (bilden) berättar om sin uppmärksammade bok ”Ett sådant ogudaktigt högmod”. En roman om människorna som levde i Kirunaområdet åren strax innan staden Kiruna grundlades. Nu finns boken som storpocket.

Anmälan om deltagande görs till Eva Wuolikainen, eva.wuolikainen@gmail.com,
070-696 51 44. Sista anmälan 23 mars.
Motionerna ska vara inne senast 13 mars. Mejla dem till ruth.forsstrom@telia.com

 Sista torsdagen i varje månad ses vi på afterwork i Gamla stan.

”Årets älgjakt i trakterna av Övre Soppero blev en stillsam historia utan älgar. Från tornet kunde jag därför låta blicken fara milsvida omkring. Såg bergen och resterna av det gamla många mil långa vildrenstängslet jag som barn hört berättas om. I fjärran såg jag också dimman stiga upp från den bäck där majoren Peter Schnitler i början av 1700-talet träffade Sopperobor på en myr i skördearbete. Hans uppgift var att märka ut gränsen mellan Norge och Sverige. Karl IX hade ju redan på 1500-talet tagit titeln ”De Kajaners och Lappars konung”.

På en stor och näraliggande hömyr höjde sig en ”sauran-pohja” upp som en påminnelse om forna tiders hässjearbete. Forsarnas brus blev till smekande bakgrundsmusik i mina öron. I den miljön mindes jag plötsligt en hedersman från byn som, när han blev tillfrågad om något som hänt, oftast svarade: ”Mistäs outo tietää” (”Varifrån kan en främling veta”).
Där och då förstod jag att svaret på ”mistäs-varifrån” alltid har varit en viktig källa ur vilken jag hämtat styrka för min förståelse av omvärlden. Det gäller såväl i privatlivet som i egenskap av forskare. Mistäs – ja, allting har naturligtvis sin början någonstans och så är det även med mig. Vintern 1939-1940 var mycket kall. Vinterkriget pågick i temperaturer stadigt ned till 40 minusgrader. Sovjetunionen hade i december 1939 uteslutits ur Nationernas förbund och finska soldaters insatser fick till och med Stalin att höja sitt glas av beundran för dem när striderna upphörde 13 mars 1940. Allt detta noterade naturligtvis även mina blivande föräldrar.

Min far, som var född 1891, hade naturligtvis läst om nyheten i Haaparannan Lehti. Själv hade han blivit inkallad före första världskriget till militärtjänstgöring i Notviken. Om det visste jag inget när jag i skolan fick läsa om ”Skottet i Sarajevo”, som påstods ha startat första världskriget. I Notviken lärde han sig de första orden på svenska. Det var den enda utbildning han fick i detta främmande språk.
Hans skolgång var formellt kanske ett år, men som han brukade berätta, så lade han och hans jämnåriga ut ripsnaror under större delen av den tiden. Några dagar blev det ändå skolgång, där han lärde sig att skriva på finska. Någon undervisning i svenska fick han aldrig.
Vinterkrigets slut blev betydelsefullt även för mig. Då hade även min mor lagt bakom sig stämningarna i byn Salmi öster om Torneträsk vid unionsupplösningen med Norge. Hon mindes hur vuxna människor där nära gränsen till Norge grät öppet av rädsla för krig. I skenet från den sprakande brasan i den öppna spisen kunde man nu trots allt börja prata om framtiden igen. Det var i den stämningen som jag blev till och föddes nio månader senare!
Det var ingen tillfällighet att min mor vid min födelse assisterades av Anni Muori. Hon och hennes vuxna barn med familjer var våra ”värdis” och bodde hos oss den kallaste tiden på året. Några av hennes barnbarn blev också mina bästa lekkamrater. Mina barnspråk blev meänkieli och nordsamiska. Den utvecklingen fick ett brått slut vid skolstarten där svenska introducerades.
Tack vare en förstående ”ummikko” till fröken lyckades jag lära mig de första meningarna på svenska. Hennes förstående inställning gjorde att jag också, trots att jag började gråta, klarade av den lärare som tre år senare grovt örfilade mig för att jag pratat ”finska” i skolsalen!
Men varför var mina kunskaper i finska så avskyvärda att jag fick örfilarna? ”Mistäs outo tietää” om man inte försöker ta reda på det!

”Då nu en mängd åtgärder vidtagits för att utrota det finska språket i Sverige så synes det ej föreligga någon anledning att meddela undervisning på detta språk eller att giva finskspråkigheten ett visst understöd genom att ålägga t ex lärare, att ja, göra det.”
Uttalandet finns bevarat i Hjalmar Lundboms arkiv och daterat den 14/10 1915. Han hade då också anställt Albin Neander som statistiker vid gruvbolaget. Denne var skolinspektör för det nordligaste distriktet och hade nio månader tidigare skrivit i ett planförordnande av skolväsendet för finsktalande allmogens barn: ”Försvenskningen är inom detta distrikt av ofantlig betydelse.” Han riktar sig till skolrådet att de skall …”inackordera finsktalande barn i svensktalande bygd. Vidare bör lärare omedelbart efter skolans slut följa barnen till en utsedd järnvägsstation där färdledare tar hand om dem och för dem till bestämmelseorten”.

”Mistäs outo tietää” säger väl forskarna i sanningskommissionen som inte har sett något beslut om någonting!”

En krönika av Henning Johansson, professor emeritus i pedagogik och hedersmedlem i Tornedalingar i Stockholm

Henning Johansson

Tornedalingar i Stockholm växer efter att ha tappat lite fart under pandemin. STR-T:s största lokalförening har ökat från maj månad 2022 med 51 nya medlemmar. Alltså från 386 medlemmar i maj till 418 medlemmar 4 augusti. Och sedan dess har ytterligare medlemmar kommit till.

– Det är en stor ökning. Bra jobbat! hälsar STR- T:s verksamhetsansvariga Eva Kvist.

SK-LT, som är den ”nyaste” lokalföreningen till STR-T, har sina medlemmar i nordligaste Sverige, den lokalföreningen har också ökat rejält.
– De har fått 27 nya medlemmar sedan maj. Total ökning hela riksförbundet är 145 medlemmar under dessa tre månader, dvs maj, juni och juli.

Kom och fira Tornedalingarnas dag 15 juli i centrala Stockholm!

Vi ser fram emot en härlig dag med flagghissning och sång vid Stadshuset. Efter det fika och underhållning av populära entertainern Tuomo Haapala från Katrineholm som bjuder på en dryg timme med musik, älgsång och överraskande berättelser i föreställningen ”Vem ropar älgen efter?” Allt är gratis – men glöm inte att anmäla dig!

Kl 9.30 Samling vid Stadshuset i Stockholm där vi hissar meänflaku. Tal och sång.
Kl 10.30 Fika på Baltzar Träfflokal med underhållning av Tuomo Haapala.
Baltzar Träfflokal ligger på Bolindersplan 1 med gångavstånd från Stadshuset.

Anmälan senast 10 juli till Eva Wuolikainen, 070-696 51 44
eva.wuolikainen@gmail.com

Tuomo Haapala är sverigefinsk musikskapare och regissör som i den här föreställningen förmedlar häpnadsväckande berättelser och spelar den största av fioler – kontrabasen – och andra föremål som klingar på oanade sätt. Några har upplevt att han öppnar dörrar som hittills varit stängda och man får kika in, se och höra saker som man kanske inte känt till tidigare.
Tuomo Haapala har regisserat och skrivit musik till över 30 scenkonstverk i nordiska städer med över 10 000 människor som medverkat.

Swisha gärna så går det fort.

Välkommen att bli medlem! Du spar pengar och har kul!

Avgiften är 150 kr/medlem per år. 200 kr för hel familj (här räknas även särbor, ni behöver alltså inte vara skrivna på samma adress).

Avgiften sätts in på bangirokonto 669-2230. Ange namn på alla i familjen som vill bli medlemmar, adress, e-postadress och att det är medlemskap i Tornedalingar i Stockholm som gäller (eftersom bankgironumret tillhör vår centralorganisation STR-T).

Ännu enklare är det om du vill swisha på nummer 123 543 21 17. Då går det ännu snabbare. Se längst ner på sidan hur du gör för att få med rätt information när du betalar.

Du får vårt medlemsblad 4 ggr/år med information om våra aktiviteter och därmed möjligheten att träffa andra utflyttade tornedalingar på aktiviteter och fester. Vi har regelbundna språkkurser (både konversation på meänkieli och bokcirkel) och många föredrag varje år där de inbjudna har någon spännande anknytning till Tornedalen. Fester, guidade turer, after work med mera gör att vi träffas ofta.

SOM MEDLEM FÅR DU RABATT PÅ VÅRA EVENEMANG!

Dessutom får du som ny medlem en pin i form av meänflaku som marknadsför vår del av landet, Tornedalen.

Det går förstås bra att bara bli stödmedlem, inga krav finns att du ska delta på möten eller arrangemang.

Vid frågor, kontakta ordförande Rut Niska Säfström på tel 08-659 84 39. Eller skicka ett mejl till oss via sidan Kontakta oss som du hittar i menyfältet högst upp.

Meänflaku som pin.

INSTÄLLT PGA COVID-19!

Vi väljer i år, 2020, att ha julfest i två dagar för att undvika stora samlingar på grund av Covid-19.

Välj det datum som passar dig bäst:
fredagen den 4 december kl 17.30 eller lördagen den 5 december
kl 17.30.
Musikern Bosse Lindberg underhåller bägge dagarna.

Upplev riktig spelglädje med musikern Bosse Lindberg från Svanstein! Den förre musikläraren, som är världsberömd i Tornedalen, har spelat i flera band och musikkonstellationer sedan 1970-talet. På julfesten presenterar han förutom julsånger en gedigen visskatt på meänkieli, irländska och svenska.

När? Fredag 4 dec och lördag 5 dec (välj dag som passar dig) kl 17.30. Vi inleder med glögg i vanlig ordning.
Var? Pumpan, Färgargårdstorget 1, Hammarbyhamnen
Pris: 300 kronor för medlemmar.
I priset ingår stor jultallrik, glögg, ett glas öl/vin, kaffe och kaka.
Bindande anmälan senast 25/11 till Lisbeth Nåmark för dig som väljer fredag: lisbeth.namark@live.se, 073- 766 95 77.
Bindande anmälan senast 25/11 till Eva Wuolikainen för dig som väljer lördag: eva.wuolikainen@gmail.com, 070-696 51 44.
Betalning till Plusgiro 412212-3 senast 25/11.

Hjärtligt välkommen!

Bosse Lindberg från Svanstein underhåller.