Krönika: ”Jag har blivit en hemvändare

En krönika av Susanne Redebo ur vårt medlemsblad, september 2022:

”Som många tornedalingar i exil upplever jag att jag har två hem. Ett i södern med min familj och det nätverk som bildats under 40 år. Och ett i Tornedalen, denna landsända som jag aldrig släppt taget om helt och den plats i världen där jag känner mig jordad.
”Det är märkligt att de första 15 åren av våra liv satt så stort avtryck på oss”, sa min syrra häromdagen. Och hon har rätt. Tänk så mycket vi kommer ihåg från barndomen, alla människor vi hade omkring oss och händelser som satt sig i våra minnen. Då, innan vi flyttade.
I kölvattnet efter pandemin har många människors liv förändrats och så blev det även för mig. Mina arbetsuppgifter på en tidning i Mälardalen försvann med blixtens hastighet under coronan. Ledningen drog i handbromsen när den bilaga jag var redaktör för
tappade annonsintäkter. Jag hade fått stanna men valde att sluta. 20 år på samma ställe fick räcka, kände jag. Kanske ville livet något annat med mig?
Ett helt år passerade med osäkerhet kring vad jag skulle göra. Var jag för gammal för en ny anställning? Skulle jag någonsin hitta ett annat jobb som jag trivdes lika bra med och som skulle ge mig fortsatt utveckling? Jag hade svårt att se det då men kände ändå ett stråk av tillit, att den dagen kanske skulle komma.
Sedan i våras är jag anställd av Övertorneå kommun som verksamhetsutvecklare för resursbiblioteket för meänkieli. Ett helt nytt jobb i världen, en helt ny anställning i min gamla barndomsby!

Vår främsta uppgift på resursbiblioteket är att hjälpa och peppa folkbiblioteken i Sverige med att synliggöra meänkieli och den tornedalska kulturen på olika sätt; att hjälpa vårt utrotningshotade språk på traven. Motsvarande resursbibliotek ska också finnas för de andra nationella minoritetsspråken samiska, finska, jiddisch och romani. Uppdraget kommer från KB, Kungliga biblioteket, som i sin tur fått det från regeringen.

Så nu är jag alltså tillbaka på Nordkalottbiblioteket vid kyrkan i Övertorneå. Där Bill- och Kitty-böckerna en gång ledde mig in i spännande världar. Och jag får träffa min mamma ofta för hon bor kvar i byn.
Jag jobbar delvis på distans och ser fördelar med det. Vissa veckor i månaden är jag nere i södern och har möten i Stockholm, går på mässor, besöker bibliotek och sitter vid datorn förstås. Andra veckor tar jag mig fram på min barndoms gator och känner stor tacksamhet för att åter vara en del av byn där allt är så enkelt, så nära och så okomplicerat.

Jag har till exempel fyra minuter till jobbet, så nära har jag aldrig haft i hela mitt liv.
Dessutom har förändringen gjort att jag blivit bättre på meänkieli.

Titta gärna förbi resursbiblioteket nästa gång du har vägarna förbi. Pistä sisäle ja käy tervehtimässä! Vi bjuder på kaffe, kanske har vi bakat kangoskakor också och vi sitter på möbler som våra förfäder en gång svarvat och målat. Det ger en extra god känsla, jag lovar.”

 

Susanne Redebo, medieredaktör Tornedalingar i Stockholm

 

Susanne Redebo, verksamhetsutvecklare för resursbiblioteket för meänkieli. Foto. Sari Oja

Posted in Nyhet.